Lilla pekineser'n Miki
En gång för mycket längesedan...
... närmare bestämt 1936 föddes en liten pekineser vid namn Miki...
Miki hade en ljuvligt härlig päls med en lyster; så som av guld och siden fastän mycket mjukare och varmare.
Miki hamnade som ett konstverk i min himmelska säng vid min huvudkudde och blev från första stund min skyddsling.
Den himmelska sängen var gjord av de bägge träslagen björk och körsbärsträd.
På insidan om bädden låg det mjuka björkslaget och utanpå var den behandlad och träsnidad med det mörkt röda körsbärsträdet från asien, som en gång var mycket vanlig i de slaviska folkhemmen.
Bädden som ny var som sådan mycket stickig, men när väl halmen lagt sig blev den en himmelsk säng, där man både kunde andas och känna naturens äkta material.
I denna himmelska säng flöt jag i bädden mellan lakan, täcke och örngott där Miki slöt sig om mitt huvud som i en dröm.
Med tiden blev Miki gatans konung; från att inomhus vakat över mig började nu även lilla Miki vaka mig utomhus.
När jag började leka mer och mer så fanns min Miki där och när han revirmakerade stod han upp på två ben som för att visa att han var en stor hund; både grannhundar och förbipasserande hundar trodde också detta.
Sommaren 1944 under andra världskrigets gång kom att bli ett etsat minne, men som dykt upp gång på gång, sedan då och då för att bli allt mera sällan efter att åren bara går och går.
"Min egna lilla pekineser Miki blev min första hund och upptakten som hundägare, när jag tänker tillbaka... "
Plötsligt en dag bestämde sig nazister för att byns alla hundar skulle försvinna.
Jag hann skymta genom en glänta folk som stod uppställda på rad och mitt i kaoset dök grosshandlar'n upp från ingenstans och matade min lilla Miki med en stor portion av både fisk och ben.
Mycket snart låg Miki död mitt framför min famn.
Jag grät stora floder som rann nerför min lilla sommarklänning.
Jag hade nyss fyllt 8 år och jag tänkte att Miki var lika gammal som jag.
Tårar lika äkta som både min lilla Miki och min himmelska säng och
innan jag visste ordet av var min bädd också väldigt tom.
Detta var mina första åtta år!
Baserad på verklig upplevelse
Saga av Aglaia Morávková nov. 2018