FÖDD: 1936-06-10 , Chrudim, Československo / Tjeckien
BOR: Humlegången, Göteborg, sverige
Aglaia växte upp i en borgerlig miljö i det lilla samhället Chrudim. Aglaia var det äldsta barnet utav fyra syskon, tre systrar och en bror. Aglaia var tre år när 2:a världskriget bröt ut 1939 och nio år då kriget tog slut 1945. Farfadern Emanuel (*1861 †1950) var musiker och spelade violoncello i Chrudims filharmoniker. Det arrangerades några konsertturnéer och sändningar ut i radion. Det var klassiska stycken och verk, men också opera när de tog in någon vokalist och musiker. De tonsatte också några egna stycken även till dikter och annat. Farfadern Emanuel tillhörde de ursprungliga grundmedlemmerna från starten av Chrudims filharmoniker. De gjorde även flera resor utanför Tjeckoslovakien. Vid sidan av musiken var Farfadern Emanuel guldsmed och också ägare av en juvelerarebutik med smycken och lite leksaker.
Aglaias fader Ferdinand (*1906, Chrudim †1980-09-15, Chrudim) tog över affärsverksamheten & Aglaias moder Růžena (*1909 †1993) kom att sköta administrationen. På fritiden höll de bägge föräldrarna danslektioner.
Aglaia tog sig till huvudstaden Prag eftersom hon ville mer än vad som fanns resurser till på den lilla orten Chrudim, i den gamla kommuniststaten Tjeckoslovakien. Det handlade inte bara om resurser utan också om att Aglaia och hennes syskon fick varken läsa eller utbilda sig vidare. De blev smått utfrysta pågrund av juvelerarebutiken. De kunde få glåpord och pikar om att de allt skulle veta sin plats. Ingen av syskonen ville svetsa på kommando och speciellt inte under ojämlika förhållanden .
Aglaia var 19 år gammal då hon lämnade Chrudim med sina yngre syskon. När Aglaia kom till huvudstaden Prag visste hon inte att hon skulle komma bli bofast i Sverige.
I Prag blev möjligheterna mycket större för Aglaia och hennes syskon, även om de kom hit utan högre utbildning. Deras farfar Emanuel som var smått känd som musiker blev en merit, men de alla var på något vis influerade av farfadern Emanuel och föräldrarnas danser, vilket de hade stor nytta av. De hade en viss publikvana med i bagaget, men också en stor packe med kultur. Aglaia lärde sig snabbt skådespeleri, rörelse, tal, mimik med mera i Prag. Det visade sig att Aglaia hade både ambition och talang, men framförallt var Aglaia fotogenisk med en personlig utstrålning på scen när hon äntrade scenen med ett amatör teatersällskap. Där blev hon upptäckt och kom in på scenskolan mellan åren 1955-59.
†Brodern Ferdinand† hamnade inom häststuteri och skötte om hästar. Systern Adrien blev danslärarinna fram till sin pension. Idag ägnar sig systern Adrien åt magdans. Den yngsta systern Consuela *1944 blev skådespelerska, och 1979 emigrerade systern Consuela till New York City, USA och blev senare yogainstruktör tillsammans med New York Health and Racquet Club, där hon undervisat i över 30 år.
Mitt upp i sin karriär träffade Aglaia sin älskade Jindřich Dušek som var scenograf. Aglaia & Jindřich gifte sig 1963-12-29 i Prag, därefter föddes sonen Henrik 1964-04-18 i Prag.
Det var inte alltid helt lätt med denna bakgrund under den gamla kommunistiska regimen när de stora strålkastarna föll på Aglaia, som hamnat mitt i rampljuset. Det räckte inte med att ha skinn på näsan. Familjens Guldsmedsföretag sågs inte med blida ögon och ännu mindre då landet blev ockuperat.
21-22 augusti 1968 svepte de ryska stridsplanen lågt ner strax ovanför husen över huvudstaden Prag. Stridsplanen blev snabbt fler och fler, samtidigt som man ute på Prags gator började känna av en annorlunda atmosfär som exempelvis då någon fällde upp sitt paraply blev skjuten till döds. Detta var gator som försiktigt var på väg mot att bli något annat än ett upplopp. De förstod att det fanns bara en sak att göra - fly!
Nu fanns det inte längre någon återvändo utan bara det som fanns närmast till hands just då, här och nu, för i baktanken låg ett "nästa gång kan det vara vi". Aglaias teaterutmärkelse "staden Prags pris - 1966" för rollen Ljubov i Posledni kom väl till pass för att de skulle kunna fly snabbt och betalade regissören Alfréd Radok (*1914 †1976) som hade de rätta kontakterna. Maken åkte iväg några dagar tidigare med regissören Alfréd Radok (*1914 †1976). Aglaia tog tåget efter med sonen Henrik. Tåget gjorde ett byte i Malmö och Aglaia försökte skaffa fram frukost när de kom i land. Man hittade någon från det forna Jugoslavien. Aglaia kunde köpa te och smörgås åt sig och sonen
De hamnade först i Göteborg, där de bodde på hotell någon månad för att sedan bosätta sig ca 2,5 år i Majorna vid Vita Björns hus. Svärmodern kom två månader efter med flyget för att bosätta sig med sin son Jindřich och Aglaia.
Det var en trång liten lägenhet där också svärmodern nu skulle försöka fylla ut trångboddheten. De fick ofta mycket griniga klagomål på att de hade för högt ljud och skränade även när de var tysta eller ens varit hemma - kanske mest för att de var de enda med utländskt namn på dörren.
Aglaia beundrar ibland att svärmodern ändå åkte efter till Sverige för att lämna allt bakom sig.
Svärmodern dog 1974 och hann aldrig få sitt svenska medborgarskap. 1975 fick Aglaia med familj sitt svenska medborgarskap. De tappade kontakten med regissören Alfréd Radok *1914 †1976 när de flyttade ut till Småland ca 10 km från Alvesta.
I Småland bodde de i ca 2,5 år och här fick Aglaia sin första Rough Collie hanne, sedan dess har Aglaia alltid haft Rough Collie hannar. Här trivdes Aglaia jättebra. Landskapet påminde om Chrudim och Tjeckien.
Aglaia grät när de flyttade härifrån till Stockholm pågrund av att Jindřich fick ett jobb som lärare inom drama/teater/scenografi. Jindřich kom att vantrivas, dessutom hyrde de ett hus mitt i ett trist medelsvensson område. Det blev ca 2,5 mycket olyckliga år. Aglaia saknade landskapet Småland. Aglaia som hade lämnat Tjeckien hastigt och lustigt saknade såklart Tjeckien djupt i sitt hjärta och gör detta fortfarande. Jindřich talanger inom matlagning förgyllde deras tillvaro, så även sonen Henriks intresse utav matlagning.
Aglaia läste lite svenska för att fördiva tiden. Aglaia gillar att läsa och har även alltid haft lätt för att lära sig. Däremot hade varken Aglaias eller makens familj varit några bilentusiaster, så ej heller Aglaias son. Ingen hade någonsin ägt en bil, däremot hade de alla läshuvud som den gemensamma nämnaren. Aglaia läste engelska på engelska institutet, även drama i 2 år även om Aglaia inte fick ett betyg det sista året. Aglaia läste in några ämnen på Schillerska gymnasiet. Aglaia minns speciellt då endast lärarinnan i engelska. Aglaia tyckte nämligen mycket om denna lärarinna.
Jindřich fick till sist tillbaks sitt gamla yrke som scenograf inom teatern och de kunde flytta ifrån Stockholm. 1976 köpte de sig ett radhus i Göteborg på Humlegången. De trivdes i radhuset. Här bor Aglaia fortfarande kvar, dessutom är det svårt att slita sig för att flytta härifrån och lämna Sverige. maken som själsligt finns kvar i hjärtat och sin son som bor i Göteborgs innerstad även om sonen sköter sig själv.
Sonen Henrik läste förresten bl a på Chalmers tekniska, men sonen hoppade av Chalmers då han insåg att utsikterna för honom därefter inte skulle se så ljust ut för honom. Han läste en del utöver detta. Vissa ämnen har sonen dock ej betyg i. Sonen Henrik jobbar mycket nätter på en hotellreception och trivs med att bo i Göteborgs innerstad för att ha nära till allt då han inte äger en bil, dessutom slipper sonen Henrik problemet med att ha/hitta en parkering i innerstaden; att bo i centrum är perfekt för en som är helt ointresserad av bil & lite utav en stadsmänniska som är sin egen kock & inbiten ensamvarg.
Radhuset har förövrigt ett bra läge. Väldigt lummig växtlighet i skymundan för sig självt fast ändå centralt med ett litet mini-torg intill. De som redan bodde i dessa omgivningar då de var nyinflyttade berättade en hel del om dess fördelar och nackdelar. Vid vissa ställen fanns det råttor och ett rikt djurliv. Området ligger mot motorvägen som är avskärmat med skyddsvall. Sonen Henrik fick en chans att köpa sig ett radhus intill, men avstod bestämt. Sonen ville vara självständig och bo närmre intill stan. På humlegången finns det en annan nackdel. Det var att både bussar och spårvagnar gick lite annorlunda, vilket gjorde färden längre än vad den var, även bara för att hämta ut paket och liknande ärenden.
Jindřich som scenograf i Sverige hade svårt för att anpassa sig efter de alldeles för kraftiga vänstervindarna som rådde, vilka var värre än en gammal kommunistisk stat under kommunistisk regim. Därför ansträngde sig heller inte maken för att jobba vidare med svenskan även om han hade kunnat, fast Jindřich förstod det han lärt sig. Jindřich ägnade sig istället desto mera åt familjen utöver sitt arbete. I hemmet pratades en hel del tjeckiska.
1991 stannade hjärtat plötsligt på Aglaias make Jindřich. Bara några månader innan Jindřich bortgång var Jindřich i Prag förmodligen ett mycket mera annorlunda Prag sedan 1968. Jindřich hade planer redan runt 1989 att familjen skulle flytta tillbaks. Aglaia som blev änka valde att stanna kvar i Sverige. Hon kände att sonen Henrik var ett bättre stöd för henne än tvärtom.
Därefter fick Aglaia genomgå en lång jobbig krävande process... inte bara makens bortgång utan även att samhället krånglade. Något som jag själv kan känna igen mig i... som ensam kvinna med utländsk bakgrund ... inte bara bakgrund utan kanske fel också... som blivit gammal dessutom inga barnbarn och i mitt fall; jag har inte ens några barn! är sanning med modifikation ett lättare utsatt mål! Utöver detta dessutom även köra sin egen stil och inte heller forma sig efter massan... att välja sin egen väg och livslina.
Aglaias citat: "pengarna från "staden Prags pris" blev väldigt dåligt investerade... Ack, ja! "... med ett eftertänksamt suck. Sagan är det enda som Aglaia har kvar från Tjeckien.
IIbland händer det att Aglaia saknar sin make Jindřich's speciella humor. Lite granna av denna känner Aglaia igen hos sonen Henrik då de träffas.
Aglaia har ännu inte funnit friheten värd namnet här i Sverige, istället upptäckte hon att inte ens i ett gammalt kommunistiskt styre... Ibland önskar Aglaia att hon hade placerat pengarna i Tjeckien med sin make & son, men innan Aglaia kommer så långt i meningen stannar hon upp en anings urskuldrande mitt i meningen. Aglaia kikar i ögonvrån lite smått underförstått mot mig :- jah... Sedan vilar hennes blick en stund mot marken för att i några sekunder därefter övergå till verkligheten. I detta lilla "jah" behövs inte så mycket mera sägas... Vi är här och nu. Det som varit tillhör det förgångna. Något som kallas minnen; en del är som bortglömt, vissa förträngs och andra bevaras varmt inuti såväl negativa som positiva. Ingen kan i den stunden beröva ens inre, speciellt inte då man själv valt sin egen livslina; utan inblandning av andras strävan eller liknelser på hur en livslina skall vara eller uppvisas utåt.
Aglaia var 58 år när Tjeckien 1993 blev en självständig demokratisk republik.
2015-03-21 03:00 köpte Aglaia sig sin första gatuhund "Pufosu" från Lulias hundgård i Medgidia, Rumänien. Pufosu flögs från huvudstaden Bukarest tillsammans med Asterix & "Titi". Rosmarie som representerade den svenska sektionen i den internationella föreningen DOGRESCUE.SE var på plats vid Arlanda flygplats. Precis när vi kom fram började snön komma. Rosmarie skulle ha den lilla småhunden "Titi". Jari från DOGRESCUE.SE som flög tillsammans med de alla jyckarna med EU-passen som passagerare såg till att de kom ut på perrongen . Jari bar ut Pufosu & Asterix till våran bil. En väldigt tacksam hjälp eftersom vi hade långväga hem.
Pufosu blev för Aglaia kärlek vid första ögonkastet och mycket snart fick Pufosu tilltalsnamnet "PUFF/Puffiko". Puff som är en tjuv stjäl mat så fort han får chansen. med Pufosu började livet igen med förbättrad fysik. Att göra en resa till Tjeckien igen känns i nuläget avlägset.
April 2018 sade sonen Henrik upp sig från sitt jobb och arbetar på annat håll.
Scenograf Jindřich Dušek *1928-12-26, Prag †1991-04-09, Humlegången, Göteborg stad
